Carter

Jag är ett levande magsår dessa dagar. Är lite lagom nedvarvad lagom till jag ska sova men drömmer helt absurda grejer och vaknar kallsvettig av att jag inte får luft. Det här är fan. Kan inte allt bara vara över nu? Jag vill inte ha ont i magen. Jag vill inte vara stressad. Jag vill inte att tusen nya saker ska dyka upp och göra mig mer stressad. Det känns som att varje sak som dyker upp/måste fixas/tänkas på är lika jobbig som om det vore tio saker istället. Inte realistiskt men så känns det (hur typiskt är det inte att flybolagen strejkar 9 juni? 9 juni är ju då vi ska flyga till London...tack för den!).
  Jag vill bara ut och promenera. Promenera. Promenera och promenera.

L