Carter

Det slog mig helt plötsligt att jag flyttar snart. Sanslöst hur fort tiden går. Såg några av eleverna från den klass jag var klassföreståndare för vårterminen 2008 (ett vikariat) och jag kände hur jag blev alldeles tårögd. Ljuger om jag säger att jag inte saknar det lite. Saknar dem lite. Blir chockad när jag möter dem på stan för de växer så enormt fort, blir vuxna så fort man vänder ryggen till. Är mitt liv likadant? Blir jag mer och mer vuxen fast jag inte tänker på det? Vart tar tiden egentligen vägen. Det är inte länge sen jag gick i 7'an känns det som. Det blev inte bättre av att systern började gymnasiet igår. Hon är så himla stor nu...jag är alldeles för känslig. Det är för mycket som händer, vill bara att allt ska lugna ned sig och att jag ska få lugna ned mig. Måste ju säga att det är mysigt att sova i någons famn när man känner sig så här jäkla splittrad. Ena sekunden är jag överlycklig över att jag äntligen ska få börja plugga och se något annat än Vimmerby och nästa sekund tjuter jag nästan för att allt går så fort och jag vet ingenting om framtiden mer än att jag ska plugga.
  Någon som har en lägenhet centralt i Göteborg som ligger och skräpar någonstans? I så fall är jag väldigt intresserad av den.



Jag är kär i min almanacka. Den är ett enormt stöd ju nu. Ha ha.

L